Jag vill tro

Hummelgård september 2003

Någon ser på, försöker förså. Andra tänker sen, ligger på natten klarvaken. Jag vill tro att alla gör det som behövs. Jag kan se om det är till någon tröst. Att du och jag vi är så olika. Men tillsammans så kan vi mer ändå, jodå. En del gör sig till, vet nog inte riktigt vad dom vill. Vissa vill ha allt, ja nå stan tusenfalt. Jag vill tro att alla människor vill väl. Jag kan se, din och min akilleshäl. För du och jag vi är så olika. Men tillsammans så kan vi mer ändå. Somliga är svaga, biter ihop vill inte klaga. Några ställer upp, för allt och alla likt en "självmordstrupp". Jag vill tro att alla människor har ett ansvar. Jag kan se förvirringen kring ett svar. Kanske vi inte är så olika. Och tillsammans så kan vi mer ändå, jodå

Jag vill tro och jag kan se att du och jag vi har så mycket kvar att ge. Djupt där inne finns det tankar och ord som inte kommer fram, kanske i brist på mod. Man vad tjänar du på att i samma fotspår gå. Alltför ofta har du känt att du håller din dörr på glänt. Vad är du rädd för? Vad kan gå fel? Att öppna upp och ge, bara ge. Ge av dig själv, ge av ditt liv. Det finns så mycket visdom, kärlek, ta dig tid


När jag läste psykiatri i Karlskrona satt vi en själverfarenhetsgrupp varannan vecka med en terapeut. Vi var 11 stycken och tanken var att dryfta erfarenheter från livet som sedan kunde diskuteras och jämföras. Det handlade inte om att gräva i djupa traumatiska händelser eller så. Vad som hände var att gruppen låste sig totalt. Det blev mest maktkamp och flykt. Jag blev frustrerad och denna frustration ledde till denna sång. Läste även upp texten för gruppen, det var knäpptyst efter det att jag hade läst klart. He he på slutet av utbildningen var det ett bättre klimat i gruppen och några vågade bjuda på sig själv. Texten tar upp människor i allmänhet men fröet till låten kommer från just själverfarenhetsgruppen.

En varm hälsning till alla mina vänner från Karlskronatiden.